Översatt från engelska · läs originalet
Redan som barn
fascinerades jag av bokstäver,
ord,
språkets musikalitet.
En dag,
när jag tittade ut genom ett bussfönster,
tyckte jag att jag såg bokstäver regna.
Sedan dess har det regnat bokstäver i mitt huvud.
Jag var också besatt av bläck, av att hälla mitt regn över det tomma papperet.
Jag ville bli författare.
I hemlighet
poet.
Skrivandet var basen i mitt liv (kurser i berättande, struktur, storytelling och kreativt skrivande).
Jag spelade också musik i tio år.
Trombonen.
Jag hör alltid musik i huvudet.
Men när det var dags att välja vad jag skulle göra med mitt liv
var en sak uppenbar:
vem kan leva på poesi?
Jag var också nyfiken på datorer.
Mina föräldrar övertygade mig om att läsa datateknik.
Den dagen öste det ner bokstäver.
Datateknik, alltså?
Plötsligt
svävade det siffror överallt.
Redan under mitt första år på universitetet
regnade ettor och nollor så kraftigt
att jag knappt kunde se bokstäverna,
eller de andra siffrorna.
Kan du hitta några?
När jag ville koncentrera mig på att programmera
kunde jag inte, för det regnade bokstäver och jag var tvungen att skriva för att få ut dem ur huvudet.
Jag drömde om ett rött paraply som kunde skydda mig från bokstäverna,
så att jag kunde få ner siffrorna i en hink.
Ja. Jag tror att det var då jag började tänka på hinkar.
En hink för bokstäverna.
En hink för siffrorna.
Och en särskild hink bara för ettor och nollor.
Problemet var att de ofta blandades.
Den uppdelningen gav mig poetiska stunder.
Under de stunderna regnade det ord, och jag lekte att jag fångade dem.
Dikterna var meningslösa.
Men det var så roligt att fånga dem!
Andra gånger programmerade jag.
Orden föll på ett mycket strukturerat sätt, i block.
Det fanns trygghet i den strukturen.
I huvudet kunde jag höra klicket när varje block passade in i nästa.
Det tog mig många år att lära mig skilja hinkarna åt.
Det var kaos i mitt huvud,
och ofta var det förvirrande,
men jag lärde mig att hålla isär dem.
Och sedan började jag
se kopplingen mellan dem alla.
Jag såg i regnet hur siffrorna hängde ihop med bokstäverna.
Det var...
VACKERT.
Jag tror att det var för att jag en dag,
under ett kraftigt regn av siffror,
såg ordet...
POESI av siffror.
Kan du tro det?
Ibland skämtar jag med mig själv
och tänker att jag den dagen såg
POESI
Det var då jag började omfamna allt.
Kopplingarna. Det kraftiga regnet.
Siffrorna. Bokstäverna.
Välkomna. Och du. Och du.
Jag hade lärt mig att uppskatta dem.
Sedan studerade jag interaktionsdesign och speldesign i Sverige
och omfamnade alla mina intressen.
Konst, siffror och bokstäver:
äntligen kunde jag kombinera alla mina intressen.
Efter några års arbete i Sverige
såg jag möjligheten
att FORSKA
och gå mycket djupare in i mina intressen.
Åh, förlåt. Var är mitt hyfs?
Jag lät mig ryckas med.
Hej, jag heter
Álvaro Aranda Muñoz.
Och jag pratar inte så mycket. Jag är mer åt det introverta hållet.
Men jag har så många tankar ord bokstäver siffror i huvudet…
Och det här är min portfolio, platsen där jag samlar mitt CV och några av mina tankar och projekt.
Trevligt att träffas.
Vill du veta mer om vad jag gör?
Doktor i innovation och design · Civilingenjör i datateknik · Futurist · Berättare · Interaktionsdesigner · Användarupplevelse