Att tänka med och genom teknik

Illustration av en man med skägg och röd skjorta som trycker på en liten sensorknapp i luften medan han håller en surfplatta; en liten leksaksbil svarar med en trådlös signal, mot en mörkblå bakgrund av röda och rosa rutor — Omslaget till min avhandling. Illustration av Naiara Seara Romaña.

Frågan

IoT, AI och digitala tvillingar kommer till arbetsplatserna snabbare än de flesta hinner lära sig om dem. De som känner arbetet bäst, på ett fabriksgolv eller på ett sjukhus, är sällan de som får föreställa sig vad teknikerna borde göra där.

Under min doktorandtid ställde jag två frågor. Vad behöver människor för att kunna föreställa sig förbättringar av sitt eget arbete med teknik? Och hur kan en designer använda det för att förbereda workshopparna där det händer?

Tre fall

Svaren kom från tre projekt, vart och ett med sina egna material och sin egen metod:

Karakuri IoT. Fabriksarbetare som tar fram idéer, beskriver och prototypar förbättringar med sensorer, med pappersbrickor och riktiga sensorer. Jag skriver om det i ett eget inlägg.
En digital tvilling. Människor i en industriell miljö som föreställer sig vad en digital tvilling kunde göra för dem, innan någon hade byggt den.
Co-experiential futuring. Arbetare, mest från vården, som föreställer sig framtida roller, färdigheter och produkter med IoT och AI, genom spekulativ design och konstnärliga metoder.

Dimensionerna

När jag såg tillbaka på de tre fallen hittade jag en uppsättning dimensioner som en designer behöver ha i åtanke. De delas in i tre grupper:

Gemensamt undersökande. Hur en grupp utforskar ett problem tillsammans och gör om det till en idé. Den här delen bygger på det som deltagande design och interaktionsdesign redan vet.
Teknik. Att avmystifiera vad en teknik kan göra; inramningarna och metaforerna vi använder för den; dess materiella egenskaper, som något man kan röra vid och kombinera; och en ansvarsfull och hållbar användning.
Arbete. Organisationen och dess mål; att dokumentera idéerna så att andra kan ta vid; att sprida arbetet bortom de få som deltar i en workshop; och att föra in idéerna på ett säkert sätt i det dagliga arbetet.

Inget av detta är en checklista. Dimensionerna finns till för att inspirera, vägleda och ifrågasätta den som förbereder workshoppen.

Ramverket, i fyra steg

Diagram över ramverket thinking with and through technology: fyra staplade rutor för förståelse av organisationens sammanhang, reflekterande och relationell dialog mellan dimensioner, iscensättning av gemensamt undersökande och längre perspektiv; i den andra rutan tre cirklar för dimensionerna gemensamt undersökande, teknik och arbete, förbundna med pilar, med att tänka med tekniken på ena sidan och att tänka genom tekniken på den andra — Ramverket ”att tänka med och genom teknik” (”thinking with and through technology”), från min doktorsavhandling (2024).

Förstå organisationen. Dess kultur, dess teknik, dess planer och dess problem. Vad tycker människorna där om teknik? Vad ska workshoppen leda till?
Låt dimensionerna föra en dialog. Väg varje dimension mot sammanhanget och bestäm vilka material, vilken metod och vilka perspektiv som ska tas med.
Iscensätt workshoppen. Facilitera, knuffa varsamt, ge utrymme för reflektion och se vad som händer, så att nästa version kan bli bättre.
Se på längre sikt. Vem som bygger idén, vem som underhåller den, hur den passar in i arbetet och i de system som redan finns, och hur den kan testas på ett säkert sätt.

Med, och genom

Det andra steget vilar på två sätt att se på teknik.

Att tänka med tekniken behandlar den som ett material. Som trä eller papper erbjuder den vissa saker och gör motstånd mot andra. Vad kan den känna av? Vad är färdigt, och vad har man råd med? Hur visar jag någon vad en sensor gör innan jag ber hen att fantisera med den?

Att tänka genom tekniken intar ett kritiskt förhållningssätt, med designens och konstens blick. Vad tror vi redan om den här tekniken? Vilka metaforer tar vi med in i rummet, och vilka av dem är missvisande? Konstnärliga metoder kan vidga de perspektiven, så att människor kan ifrågasätta sina värderingar och den roll de vill att tekniken ska ha i arbetet.

Att bara tänka med tekniken gör det lätt att bygga något som ingen har ifrågasatt. Att bara tänka genom den gör det lätt att föreställa sig något som ingen kan bygga.

Vem det är till för

Jag skrev det för designers och forskare som bjuder in människor till de tidiga stegen av förändringar i arbetet. Det kan också hjälpa alla som samlar olika människor för att föreställa sig lösningar med teknik, eller som undervisar om teknikerna inne i organisationer. Förhoppningen bakom det är att människor i arbetslivet ska kunna uttrycka sina idéer, farhågor och förhoppningar om tekniken som kommer in i deras jobb.

Läs mer

Aranda Muñoz, Á. (2024). Collaborative thinking with and through technology: Materials, methods and perspectives [Doctoral dissertation, Mälardalen University].